The Power of Character

Jag var igår kväll på utrikespollitiska föreningens talarpub. Jag kom precis när talaren (som pratade om utvecklingen i Nepal) blev färdig. Inte för att det blev så många öl, men det var inte läge att skriva om läsning när jag kom hem.

Började om igår på David Tjeders (2003) avhandling om medelkassig maskulinitet The Power of Character.

Jag beundrar Tjeder för hans förmåga att skapa en enkel (läs tydlig) inledning på sin avhandling. Jag skulle gärna ha sett en mer ingående beskrivning av vad genus är och hur genus egentligen skapas.

Han använder sig hursomhelst av tre för mig rätt välkända teoretiska verktyg: (1) Mannen som norm. Alltså den historiska bilden av mannen som varande "MAN" på engelska, människa på svenska. På en och samma gång det normala och det ideala. (2) Homosocialitet. Män mäter sig mot andra män. Kvinnors underordning är redan etablerad. (3) Mottyper. Mosses countertypes till medelklassmannens stereotype. Logiken är att män, genom att beskriva andra på ett nedlåtande (snällt uttryckt) sätter gränserna för vad som är ett accepterat beteende för vad som är en riktig man.

Det forskningsproblem som Tjeder försöker lösa med hjälp av dessa verktyg är detta: På vilken grund legitimerar medelklassmannen sin makt? Detta är ett utmärkt forskningsproblem. Det är otroligt intressant eftersom det är så viktigt. Här har vi basen för hela det industriella samhället. Genom att läsa denna avhandling kan man lära sig väldigt mycket om varför dagens samhälle ser ut som det gör.

I skrivandet måste man göra många val. Ett som Tjeder gjort som jag tycker är tråkigt, är att han valde att inte diskutera maktbegreppet. Detta verkar vara något av en trend bland historiker i det tidiga 2000-talet. Jag har mycket svårt att köpa detta. Maktbegreppet måste definieras tycker jag. Hur diskuterar man på ett trovärdigt sätt samhällets utveckling utan att först förklara hur man anser att förändring sker?

Jag ser fram mot läsningen.