The Power of Youth (The Power of Character II)

Den motsägelsefulla ungdomen. Tänk de stackars unga männen som på 1800-talet gick på Uppsala universitet. Vad förvirrade de måsta ha varit! Å ena sidan hade de en skötsamhetsnorm att leva upp till. Enligt den var det inte tillåtet att hänge sig åt sina passioner (våld, dryckenskap, hor och dobbel). Å andra sidan fick man inte låta bli helt och hållet, då växte man inte upp till att bli en riktig karl.

Som jag förstår Tjeder, så var det viktigt att leva av sig de ungdomliga passionerna, de var ju extra starka i unga år. Kanske man kan se det som manbarhetsriter, att se faran i vitögat, för att sedan betvinga den. Dricka skulle man göra, men inte så man tappade kontrollen; detsamma gällde för våld och spel. Själva fallet från det maskulina kom inte till förrän man blev slav under sin passion.

Jag tror dock att det var både ett prov och en övning. Tjeder betonade från början att man skulle frilägga en redan existerande, inneboende, karatär genom hårt arbete. Förmodligen var den där utlevelsen av passionerna (vad Tjeder kallar för en fling) både en övning i självbehärskning (egentligen passionsbehärskning) och ett manlighetsprov.

Tjeder introducerar också två mottyper, drickaren och spelaren. De fungerar inte som Mosses mottyper, då deras handlingar inte är fel i sig (i.e. att dricka och att spela), bara att göra det på så sätt att man förlorar kontrollen över känslorna som styr beteendet. Det största problemet är ju i slutändan att själva kärnan i maskuliniteten - hans roll som familjeöverhuvud - är hotat om mannen spelar bort, eller dricker bort lönen som skall föda honom och hans fru.

Våld är en last och en passion bland andra - detta tror jag att Tjeder skulle ha kunnat utveckla.