Jag är färdig med The Power of Character, men jag väntar nån dag med att skriva färdigt om den. Det börjar bli alltför svårt att koncentrera sig på läsningen. Tankar om uppsatsen tränger sig på. På onsdag får jag feedback av en av mina manusläsare, det skall bli skönt.
I min vanliga läsning innan jag somnar har jag återgått till min vanliga rutin. Ett avsnitt i en poesibok eller liknande, ett kapitel i en klassiker och så mycket jag orkar i något annat - vad som nu roar mig för tillfället. De böcker jag håller på med just nu är: Allt av Martina Lowden, Melvilles Moby Dick och Robin Lane Foxs Antikens Värld.
Moby Dick är verkligen en helt fantastisk bok. Det är svårt att förklara hur det kan komma sig att man lever sig så in i kapitel som handlar om valars migration över världshaven. I tre kapitel på raken har nu Melville diskuterat Sperm Whales. Språket är förstås härligt, de långa meningarna till trots. Ändå borde det inte vara nog för trollbinda läsaren, särskilt en läsare som mig som kräver att få sig till livs en välbekant narrativstruktur efter en hel dags läsning av nonfiction.
Idag tror jag att det skall handla om Ahab och kartor igen.
lördag 12 december 2009
fredag 11 december 2009
The Power of polite society (The Power of Character III)
Om den föregående delen av Tjeder bok i stort handlar om sådant som är håller sig relativt stabilt över perionde så handlar denna om motsättningar.
En av de viktigare förändringarna som sker är att synen på den kristna etiken förändras. Vad som sker är att en fatalistisk fromhet, där det manliga idealet bestod i att uthärda, byttes mot en annan. Det som kom att ersätta detta ideal betonar istället den av gud givna fria viljan som skulle användas till att, som Tjeder säger, kasta av oket som mannen själv lagt på sig genom sin sysslolöshet.
Om man tar en brutal idéhistorisk genväg kan man också hävda att förknippad med den kristna etiken är också nyttoidealet. Mannen skulle agera, inte med sitt eget bästa för ögonen, utan för samhällets (nationens). Altruismen var en av maskulinitetens fundamenta. Detta kunde uppnås på två olika sätt. Det ena (1) kom ur den ekonomiska liberalismen - egenyttan främjar allas bästa. Det andra sättet (2) var att aktivt sträva efter att tjäna samhället (nationen). Nyckelorden för mannen kan sägas vara aktivitet, nytta och patriotism.
En annan föränderlig aspekt av det maskulina idealet var förhållandet till vad man kan kalla "polite society". I början av perdioden var artighet, fint manér - allt sådant vi idag ser som feminiserande - en legitim väg mot makt. Att kunna föra sig artigt (i vid bemärkelse) ansågs vara en väg till makten vid sidan av karaktären. Tjeder kallar denna man "The man of the world" och skall inte sammanblandas med Dandyn.
Förhållandet mellan inre egenskaper, yta, kropp och manlighet är komplicerat. Att sysselsätta sin tankar med utseende och yta var inte förenligt med att ha god karaktär - god karaktär var ju något man med hård självtukt mejslade fram. Ändå var utseendet viktigt. Ytan var en spegelbild av det inre. Göticismens krigarideal och Linggymnastikens muskulösa kroppar bekräftar detta.
Även om jag har mycket kvar i detta avsnitt känner jag redan nu att en användning av Anita Göranssons Mening, Makt och Materialitet skull kunna vara tillämpbar i det här läget. Tidigt i perioden, kan jag tänka mig, finns två centrifugerande krafter. En för ut mot den gamla aristokratin och de karriärsvägar som var förknippad med den. Den andra, som växer i kraft under 1800-talet för att slutligen helt ta över, är den affärsmansbetonade stilen som såg ner på "polite society".
Det skall bli intressant att se hur detta utvecklar sig längre fram.
En av de viktigare förändringarna som sker är att synen på den kristna etiken förändras. Vad som sker är att en fatalistisk fromhet, där det manliga idealet bestod i att uthärda, byttes mot en annan. Det som kom att ersätta detta ideal betonar istället den av gud givna fria viljan som skulle användas till att, som Tjeder säger, kasta av oket som mannen själv lagt på sig genom sin sysslolöshet.
Om man tar en brutal idéhistorisk genväg kan man också hävda att förknippad med den kristna etiken är också nyttoidealet. Mannen skulle agera, inte med sitt eget bästa för ögonen, utan för samhällets (nationens). Altruismen var en av maskulinitetens fundamenta. Detta kunde uppnås på två olika sätt. Det ena (1) kom ur den ekonomiska liberalismen - egenyttan främjar allas bästa. Det andra sättet (2) var att aktivt sträva efter att tjäna samhället (nationen). Nyckelorden för mannen kan sägas vara aktivitet, nytta och patriotism.
En annan föränderlig aspekt av det maskulina idealet var förhållandet till vad man kan kalla "polite society". I början av perdioden var artighet, fint manér - allt sådant vi idag ser som feminiserande - en legitim väg mot makt. Att kunna föra sig artigt (i vid bemärkelse) ansågs vara en väg till makten vid sidan av karaktären. Tjeder kallar denna man "The man of the world" och skall inte sammanblandas med Dandyn.
Förhållandet mellan inre egenskaper, yta, kropp och manlighet är komplicerat. Att sysselsätta sin tankar med utseende och yta var inte förenligt med att ha god karaktär - god karaktär var ju något man med hård självtukt mejslade fram. Ändå var utseendet viktigt. Ytan var en spegelbild av det inre. Göticismens krigarideal och Linggymnastikens muskulösa kroppar bekräftar detta.
Även om jag har mycket kvar i detta avsnitt känner jag redan nu att en användning av Anita Göranssons Mening, Makt och Materialitet skull kunna vara tillämpbar i det här läget. Tidigt i perioden, kan jag tänka mig, finns två centrifugerande krafter. En för ut mot den gamla aristokratin och de karriärsvägar som var förknippad med den. Den andra, som växer i kraft under 1800-talet för att slutligen helt ta över, är den affärsmansbetonade stilen som såg ner på "polite society".
Det skall bli intressant att se hur detta utvecklar sig längre fram.
torsdag 10 december 2009
The Power of Youth (The Power of Character II)
Den motsägelsefulla ungdomen. Tänk de stackars unga männen som på 1800-talet gick på Uppsala universitet. Vad förvirrade de måsta ha varit! Å ena sidan hade de en skötsamhetsnorm att leva upp till. Enligt den var det inte tillåtet att hänge sig åt sina passioner (våld, dryckenskap, hor och dobbel). Å andra sidan fick man inte låta bli helt och hållet, då växte man inte upp till att bli en riktig karl.
Som jag förstår Tjeder, så var det viktigt att leva av sig de ungdomliga passionerna, de var ju extra starka i unga år. Kanske man kan se det som manbarhetsriter, att se faran i vitögat, för att sedan betvinga den. Dricka skulle man göra, men inte så man tappade kontrollen; detsamma gällde för våld och spel. Själva fallet från det maskulina kom inte till förrän man blev slav under sin passion.
Jag tror dock att det var både ett prov och en övning. Tjeder betonade från början att man skulle frilägga en redan existerande, inneboende, karatär genom hårt arbete. Förmodligen var den där utlevelsen av passionerna (vad Tjeder kallar för en fling) både en övning i självbehärskning (egentligen passionsbehärskning) och ett manlighetsprov.
Tjeder introducerar också två mottyper, drickaren och spelaren. De fungerar inte som Mosses mottyper, då deras handlingar inte är fel i sig (i.e. att dricka och att spela), bara att göra det på så sätt att man förlorar kontrollen över känslorna som styr beteendet. Det största problemet är ju i slutändan att själva kärnan i maskuliniteten - hans roll som familjeöverhuvud - är hotat om mannen spelar bort, eller dricker bort lönen som skall föda honom och hans fru.
Våld är en last och en passion bland andra - detta tror jag att Tjeder skulle ha kunnat utveckla.
Som jag förstår Tjeder, så var det viktigt att leva av sig de ungdomliga passionerna, de var ju extra starka i unga år. Kanske man kan se det som manbarhetsriter, att se faran i vitögat, för att sedan betvinga den. Dricka skulle man göra, men inte så man tappade kontrollen; detsamma gällde för våld och spel. Själva fallet från det maskulina kom inte till förrän man blev slav under sin passion.
Jag tror dock att det var både ett prov och en övning. Tjeder betonade från början att man skulle frilägga en redan existerande, inneboende, karatär genom hårt arbete. Förmodligen var den där utlevelsen av passionerna (vad Tjeder kallar för en fling) både en övning i självbehärskning (egentligen passionsbehärskning) och ett manlighetsprov.
Tjeder introducerar också två mottyper, drickaren och spelaren. De fungerar inte som Mosses mottyper, då deras handlingar inte är fel i sig (i.e. att dricka och att spela), bara att göra det på så sätt att man förlorar kontrollen över känslorna som styr beteendet. Det största problemet är ju i slutändan att själva kärnan i maskuliniteten - hans roll som familjeöverhuvud - är hotat om mannen spelar bort, eller dricker bort lönen som skall föda honom och hans fru.
Våld är en last och en passion bland andra - detta tror jag att Tjeder skulle ha kunnat utveckla.
The Power of Character
Jag var igår kväll på utrikespollitiska föreningens talarpub. Jag kom precis när talaren (som pratade om utvecklingen i Nepal) blev färdig. Inte för att det blev så många öl, men det var inte läge att skriva om läsning när jag kom hem.
Började om igår på David Tjeders (2003) avhandling om medelkassig maskulinitet The Power of Character.
Jag beundrar Tjeder för hans förmåga att skapa en enkel (läs tydlig) inledning på sin avhandling. Jag skulle gärna ha sett en mer ingående beskrivning av vad genus är och hur genus egentligen skapas.
Han använder sig hursomhelst av tre för mig rätt välkända teoretiska verktyg: (1) Mannen som norm. Alltså den historiska bilden av mannen som varande "MAN" på engelska, människa på svenska. På en och samma gång det normala och det ideala. (2) Homosocialitet. Män mäter sig mot andra män. Kvinnors underordning är redan etablerad. (3) Mottyper. Mosses countertypes till medelklassmannens stereotype. Logiken är att män, genom att beskriva andra på ett nedlåtande (snällt uttryckt) sätter gränserna för vad som är ett accepterat beteende för vad som är en riktig man.
Det forskningsproblem som Tjeder försöker lösa med hjälp av dessa verktyg är detta: På vilken grund legitimerar medelklassmannen sin makt? Detta är ett utmärkt forskningsproblem. Det är otroligt intressant eftersom det är så viktigt. Här har vi basen för hela det industriella samhället. Genom att läsa denna avhandling kan man lära sig väldigt mycket om varför dagens samhälle ser ut som det gör.
I skrivandet måste man göra många val. Ett som Tjeder gjort som jag tycker är tråkigt, är att han valde att inte diskutera maktbegreppet. Detta verkar vara något av en trend bland historiker i det tidiga 2000-talet. Jag har mycket svårt att köpa detta. Maktbegreppet måste definieras tycker jag. Hur diskuterar man på ett trovärdigt sätt samhällets utveckling utan att först förklara hur man anser att förändring sker?
Jag ser fram mot läsningen.
Började om igår på David Tjeders (2003) avhandling om medelkassig maskulinitet The Power of Character.
Jag beundrar Tjeder för hans förmåga att skapa en enkel (läs tydlig) inledning på sin avhandling. Jag skulle gärna ha sett en mer ingående beskrivning av vad genus är och hur genus egentligen skapas.
Han använder sig hursomhelst av tre för mig rätt välkända teoretiska verktyg: (1) Mannen som norm. Alltså den historiska bilden av mannen som varande "MAN" på engelska, människa på svenska. På en och samma gång det normala och det ideala. (2) Homosocialitet. Män mäter sig mot andra män. Kvinnors underordning är redan etablerad. (3) Mottyper. Mosses countertypes till medelklassmannens stereotype. Logiken är att män, genom att beskriva andra på ett nedlåtande (snällt uttryckt) sätter gränserna för vad som är ett accepterat beteende för vad som är en riktig man.
Det forskningsproblem som Tjeder försöker lösa med hjälp av dessa verktyg är detta: På vilken grund legitimerar medelklassmannen sin makt? Detta är ett utmärkt forskningsproblem. Det är otroligt intressant eftersom det är så viktigt. Här har vi basen för hela det industriella samhället. Genom att läsa denna avhandling kan man lära sig väldigt mycket om varför dagens samhälle ser ut som det gör.
I skrivandet måste man göra många val. Ett som Tjeder gjort som jag tycker är tråkigt, är att han valde att inte diskutera maktbegreppet. Detta verkar vara något av en trend bland historiker i det tidiga 2000-talet. Jag har mycket svårt att köpa detta. Maktbegreppet måste definieras tycker jag. Hur diskuterar man på ett trovärdigt sätt samhällets utveckling utan att först förklara hur man anser att förändring sker?
Jag ser fram mot läsningen.
tisdag 8 december 2009
Thailand 2010
Detta är mitt första inlägg på denna blogg. Den är en förberedelse inför min Thailandsresa hösten 2010. Resan är till för att jag skall kunna slappna av ordentligt och komma ikapp lite med min läsning. Bloggen är menad att vara en minnesdagbok över den resan.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)